flowervalley39

Kolesterol och statiner

Frisk glykokalyx ger dig ett långt och friskt liv

Om du däremot har en sjuk glykokalyx så kan du visserligen få ett långt liv, men upp i åldern är sannolikheten stor att du kommer att drabbas av någon av de sjukdomar som så många äldre får leva med under de sista åren. Glykokalyx kallas det flimmerhår eller ludd som finns, eller ska finnas, på alla ytor som är i kontakt med vårt blod dvs insidan på våra blodkärl och på hjärtats insida.

När jag hösten 1962 som 23-åring började arbeta på Sveriges ledande företag  när det gällde kirurgiska produkter fick jag som uppgift att introducera enkelt uttryckt plastpåsar för blodtransfusion. Ingen på företaget hade någon kunskap om blod och blodtransfusion, varför jag på Akademibokhandeln i Stockholm inhandlade boken ”Blodet” av Isaac Asimov. Denna bok blev grunden för mina idag samlade kunskaper om vår cirkulationsapparat eller blodomlopp som det då ofta kallades.

När jag under åren 1976-1989 arbetade för en amerikansk tillverkare av artärproteser, av såväl syntetiskt som biologiskt material, lärde jag mig att insidan på blodkärlen och hjärtats insida kallas för endotel, som består av endotelceller – ingenting nämndes då om någon glykokalyx.

Nu har jag på Pubmed (det amerikanska National Institute of Health medicinska nätbiblioteket) under tre år studerat och funderat över allt som redovisas under sökord som har anknytning till ”endothelial glycocalyx”.

Det är med detta som grund jag påstår att en frisk glykokalyx ger ett långt och friskt liv. När patienter som börjat komma upp i ålder söker läkare så är det vanligt att man beklagar sig över stelhet och trötthet. Det är troligen av vänlighet som läkaren ofta svarar att du inte längre är en ungdom och säger, som en självklar sanning, att stelhet och trötthet kommer med åldern. Jovisst kommer stelhet och trötthet med stigande ålder, men det är inte åldern i sig som är orsaken.

Bakgrunden till att jag blev intresserad av glykokalyx är att jag för ca tio år sedan blev diagnosticerad med spasmangina dvs kärlkramp med helt rena kranskärl. Detta bekräftades under de kommande åren med kranskärls-angiografi vid ytterligare tre tillfällen. Jag blev ordinerad nitroglycerintabletter och –spray utan någon egentlig nytta. Det blev svårt med fysiska ansträngningar och det blev ofta så att jag fick stanna upp en stund när spasmanginan gjorde sig påmind vid fysisk träning, promenad eller annan fysisk aktivitet.

Men det var inte detta som fick mig att påbörja mina studier utan det var min sons utmattning som ledde till att han låg i mörkt och ljudlöst rum med energi som bara räckte till det allra nödvändigaste dvs att äta och ta sig till toaletten. Jag drog slutsatsen att hans energiproduktion inte fungerar dvs att cellernas kraftverk, mitokondrierna, av någon anledning inte fungerar som de ska. Jag lärde mig att mitokondrierna gör energi av glukos men också av både fett och protein om det behövs. Videoföreläsningar med framlidne anestesiläkaren vid Karolinska sjukhuset, Tore Persson, blev en ögonöppnare som på ett mycket tydligt sätt visade hur detta fungerar.

Mina funderingar sökte sig till det vi äter och dricker och att det på något sätt måste påverka hur vi mår och hur mycket energi vi kan producera i våra mitokondrier. Det stod klart för mig att dagens människor äter en kost med mycket mer kolhydrater än vad våra förfäder gjorde, vilket bekräftas av att Livsmedelsverket sedan 1976 rekommenderar oss att hälften av vår kost eller t.o.m. mer ska vara kolhydrater dvs sådant som är uppbyggt av sockermolekyler. Jag studerade foton från sent 1800-tal till mitten av 1900-talet och fann att dåtidens människor, som inte alls åt så mycket kolhydrater,  såg annorlunda ut än vad vi gör idag.

Jag hade blivit medlem i ME-föreningen och besökt deras sammankomster och lyssnat på sammanfattningar av det senaste inom forskningen. Det slog mig i efterhand att man pekat på mitokondrierna och sagt att hit har vi kommit, det är något som händer här som gör att ATP-tillverkningen inte fungerar – men vi vet inte vad det är.

Spasmanginan fortsatte att hindra mina fysiska övningar. Nu blev jag diagnosticerad med förmaksflimmer efter att jag på motionscykelns pulsmätare lagt märke till att min puls utan egentlig anledning ibland stack upp och ner lite hur som helst.

Då tog jag beslutet att med mig själv som försökskanin lägga om min kost till LCHF dvs så lite kolhydrater som möjligt och istället öka mitt intag av fett och ovanjordsgrönsaker. När jag den 1/12 2017 gick ”all in” med LCHF hade jag inga förväntningar på vad som skulle ske, bara att kostomläggningen borde komma att påverka mig på något sätt. Jag är 181 cm och vägde då 78 kg med en tydlig ”krockkudde” runt midjan.

Efter två veckor började jag undra vad det var för fel på min mage eftersom den var alldeles tyst – inget mullrande, ingen uppblåsthet och inget vulkanutbrott i toalettstolen eller nedstänkt toalettstol. Efter den tredje veckan märkte jag att midjemåttet minskat och att jag gått ner sex kilo.

Jag berättade för min son och hans fru om att jag gått in för strikt LCHF. Eftersom hon då deltagit i en kurs om hälsosam mat och var inställda på att ändra sin kost så började de med en inte fullt så strikt LCHF som jag. De hade också börjat förstå att det skulle kunna vara bra att minska på sitt intag av kolhydrater.

Mitt förmaksflimmer behandlades med el-konvertering med ganska bra resultat. Spasmanginan fanns kvar men började bli något mindre besvärande, tyckte jag.

Efter 18 månader upptäckte jag att jag kunde träna utan känningar av varken spasmanginan eller förmaksflimret, i varje fall inte så att det hindrade min träning. Nu har det gått ytterligare 18 månader efter vilka jag kan konstatera att min spasmangina försvunnit och att flimret nästan är försvunnet.

Efter att mestadels ha fördrivit sina dagar liggandes har min son börjat orka mer och mer och jag ser på honom att han själv känner det som att han sakta  blir allt bättre. Där satt jag och gladdes över att ha blivit av med min spasmangina och mitt förmaksflimmer och att min son verkar ha kommit en bit på vägen tillbaka till ett normalt liv. Hur kunde detta ha gått till?

Nitroglycerinet hade ju ingen effekt på min spasmangina, men hur var det tänkt att fungera? Nitro betyder ju kväve, kan det vara det som skulle få min spasmangina att bli mindre jobbig? Det var då jag inledde mina studier på Pubmed där alla medicinskvetenskapliga artiklar är kvalitetsgranskade före publicering.

Jo minsann, där lärde jag mig att tunica media (blodkärlens muskelskikt) måste få kväveoxid för att inte kärlet ska förlora sin elasticitet och stelna. Det finns väldigt tydligt evidens för detta. Men hur är det tänkt att tunica media ska få kväveoxid? Jo, genom att glykokalyx (flimmerhår eller ludd på kärlets insida mot blodet) deltar i en process som tillsammans med de innanför liggande endotelcellerna levererar kväveoxid till tunica media. Det är i alla fall den förklaring som ges i den vetenskapliga litteraturen.

Skulle alltså min glykokalyx ha varit skadad och inte kunnat medverka vid tillverkningen av kväveoxid? Ja, varför skulle jag annars ha fått spasmangina? Skulle den sedan efter 18 månader med ”kolhydratfri” kost ha blivit frisk? Glykokalyx, som överhuvudtaget inte fanns omnämnd i litteraturen under min tid hos artärprotestillverkaren i USA!?

Jag fokuserade på studier om glykokalyx och fann att kunskapen om att man på blodkärlens insida har ett ludd eller flimmerhår i alla år hade negligerats. Det man funnit vid dissektioner av blodkärl från avlidna var att insidan bestående av endotelceller är alldeles slät. Men, för omkring tjugo år sedan utvecklades ett mikroendoskop vilket kunde föras in i blodkärl på levande människa. Eftersom den var försedd med kraftig förstoring kunde man nu se luddet eller flimmerhåren som en tät matta täckande endotelcellerna. Men man såg också att ”heltäckningsmattan” ibland var väldigt gles och låg och ibland till och med saknades fläckvis. Det var då man började förstå att denna täta ”matta” kanske har någon funktion, vilket den visat sig ha – leverantör eller medleverantör av kväveoxid till blodkärlens muskelskikt, tunica media.

När man försökte få glykokalyx att växa till sig genom att höja blodsockernivån så blev resultatet tvärt emot det förväntade – glykokalyx blev ännu mer fragmenterad. Detta tolkades som att långvarigt förhöjda blodsockernivåer kan leda till fragmenterad glykokalyx. Min egen alternativa förklaring är att det också skulle kunna vara den förhöjda insulinnivån som följer med förhöjt blodsocker under lång tid fram till att bukspottkörteln inte längre orkar producera insulin i den takt som du matar dig med ”sockermat” och du får diagnosen diabetes.

Jag hade ända sedan barnsben frossat i sås och potatis, potatismos, söta desserter, godis, smörgåsar, bullar och söta drycker mm. Nu kunde jag förstå varför min spasmangina hade försvunnit på 18 månader under vilka jag inte ätit socker i olika former, mjöl och stärkelsemat, söta och alkoholhaltiga drycker.

Men varför har mitt förmaksflimmer också så gott som försvunnit? Jo, glykokalyx täcker också hjärtats insida. I vänster förmak ska elektricitet gå från en punkt i förmakets ”tak” i jämna stråk utmed en frisk glykokalyx till en punkt på förmakets ”golv”. Om glykokalyx är skadad, eller fragmenterad som det kallas, så hoppar elektriciteten i oregelbundna mönster från ”tuva till tuva” dvs från och  till de ytor som fortfarande har frisk glykokalyx. Detta kallas flimmer. Glykokalyx i mitt vänstra förmak hade alltså på 18 månader utan kolhydrater vuxit sig frisk igen – det är min förklaring.

Hypotes 1

Strikt LCHF fick min glykokalyx att bli frisk igen så att tunica media fick tillräckligt med kväveoxid för att återfå sin elasticitet och jag bli av med min spasmangina och mitt förmaksflimmer.

Men hur kan det komma sig att min son, som inte orkat någonting annat än att ligga i ett mörkt och tyst rum och ta sig till toaletten, så tydligt blivit bättre i takt med att han börjat äta sockerfri mat? Ja, om min hypotes om att glykokalyx kan växa sig frisk dvs hög och tät när man slutar med socker, så blev hans glykokalyx allt friskare allt eftersom tiden gick. Men vad har det med hans ME att göra? Där är ju problemet att hans mitokondrier inte tillverkar så mycket energi (ATP) som behövs för att kunna leva ett normalt liv.

Alla kroppens vävnader, vilka är uppbyggda av celler, vilka i sin tur innehåller mitokondrier, vilka är de som ska tillverka energi, är beroende av syre. Det är blodet som transporterar syret. För att pumpen hjärtat ska kunna pumpa ut blod också i de allra tunnaste blodkärlen måste dessa vara elastiska dvs ha en frisk glykokalyx för leveranser av kväveoxid till kärlväggens muskelskikt (tunica media). Ju tunnare blodkärl desto viktigare är det att kärlet inte stelnar pga uteblivna leveranser av kväveoxid.

Sedan lång tid tillbaka är det väl känt att om bakterier kommer in i blodet så uppstår sepsis (det man kallade blodförgiftning) som kan sprida sig till livsviktiga organ och leda till döden. Det står visserligen inte beskrivet i litteraturen att det är glykokalyx som skadas. Man nämner ibland att det är endotelet som skadas eftersom man inte kände till glykokalyx existens förr i tiden.

Min son råkade ut för sepsis i 20-årsåldern när han drabbades av campilobacter vilket höll på att gå riktigt illa. Sannolikt blev hans glykokalyx då skadad. Sedan dess har han haft diverse hälsoproblem, bla, problem med tarmen, envis afte i munnen så fort han åt ost – med åtföljande trötthet. Han har utretts många gånger av många olika läkare, men tyvärr utan framgång. Ett par månader efter att han börjat med LCHF kunde han åter äta ost utan att få afte. Han orkade gå runt huset och promenaderna blev allt längre, han började känna sig allt bättre.

På sensommaren i år, dvs två år efter att han börjat med LCHF, spelade han några gånger en timmes tennis och i slutet av september spelade han 18 hål golf på en korthålsbana.

Hypotes 2 Inte helt strikt LCHF fick min sons glykokalyx att börja bli frisk igen så att tunica media kan få tillräckligt med kväveoxid för att kapillärerna ska återfå sin elasticitet och hjärtat orka pumpa syrerikt blod fram till mitokondrierna för att leverera syre till elektrontransportkdjan, citronsyracykeln och andnings-kedjan så att denna återigen kan producera ATP.

Eftersom jag inte har några möjligheter att genom experiment bekräfta mina hypoteser, så har jag istället beslutat att försöka slå hål på mina hypoteser genom fortsatta studier på Pubmed.

                                                                                      

Frisk glykokalyx är en förutsättning för liv

Trots att glykokalyx spelar så stor roll i våra liv verkar inte många läkare veta vad glykokalyx är än mindre vad den har för roll.

Glykokalyx är namnet på det flimmerhår som finns närmast blodet i våra blodkärl. Glykokalyx fungerar som en glidyta för blodet och dess innehåll och ett skydd mot att oönskade molekyler inte ska ta sig in i kärlväggen. Men dess kanske viktigast uppgift är att leverera kväveoxid (NO) till kärlväggens muskelskikt (tunica media). Om tunica media inte får NO så stelnar blodkärlet och när hjärtat pumpar blodet stötvis så kan inte kärlväggarna vidga sig och dra ihop sig, dvs inget syrerikt blod kommer fram till exvis mitokondriernas elektrontranportkedja. Mitokondriernas produktion av ATP minskar och kanske slutar helt varvid mitokondrierna går över till att producera ATP genom fermentation, vilket är ca 5% av vad människan behöver för att kunna leva ett normalt liv.

Om glykokalyx skadas så minskar dess förmåga att leverera NO till tunica media. Resultatet blir att blodkärl stelnar och syrerikt blod kan inte längre ta sig fram i de tunnaste tunna kapillärerna exvis de som ska leverera syre till elektrontransportkedjan, vilken är beroende av syre för att mitokondrierna ska kunna skapa ATP. När denna väg för ATP produktion inte fungerar så övergår mitokondrierna att tillverka ATP genom fermentation (jäsning), vilket dock bara som sagt ger ungefär 5% ATP jämfört vad som kan tillverka genom elektrontransportkedjan/citronsyracykeln/andningskedjan med obruten syreleverans från kapillärer med frisk glykokalyx.

Vad är det då som kan skada glykokalyx? Sedan lång tid tillbaka känner vi till att sepsis (ofta kallat blodförgiftning) skadar blodkärlen. Det beskrivs exvis i Vetenskap & Hälsa av Adam Linder, läkare vid Skånes Universitetssjukhus som att blodkärlen börjar läcka varför det syrerika blodet inte når ut till alla organ och vävnader som efterhand tappar sina funktioner. Jag betvivlar att blodkärlen börjar läcka.

Samma synsätt på vad som händer återkommer i den medicinska litteraturen långt tillbaka. Jag menar att förklaringen att bakterierna orsakar läckande blodkärl inte är korrekt.  

Jag tror mig också i den medicinska litteraturen ha funnit beskrivningar på att virus kan skada blodkärlenm, kanske inte lika snabbt och dramatiskt som bakterier. Min slutsats är att glykokalyx kan bli skadad av virus.

Som den tredje orsaken och den mycket långsamma orsaken till att glykokalyx kan bli skadad anges på många ställen i litteraturen hyperglykemi (för mycket socker i blodet) utan att för den skull ha blivit diagnostiserad med diabetes (sockersjuka). Det är alltså fråga om decennier, kanske ända från barndomen till ålderdomen, innan socker- och mjölätandet och söta drycker ger sig tillkänna i form av olika s.k. åldersbetingade symptom från exvis hjärta och kärl, njurarna, ögonen, huvud, fortplantningsorganen m.m.

Nu finns det faktiskt en möjlighet att få glykokalyx att återigen bli hög och tät och bli det fullgoda skydd som en frisk glykokalyx utgör. Sluta äta och dricka kolhydrater dvs äta socker- och mjölmat och dricka söta drycker. Jag blev av med min spasmangina (kärlkramp med helt rena kranskärl) på 18 månader och min son har sakta men säkert börjat återkomma till livet efter att ha varit nere på botten av ME dvs liggande utan att orka någonting.

Var rädd om din glykokalyx

Tyvärr verkar inte många läkare ha en aning om vad glykokalyx är än mindre hur viktigt det är att han en frisk glykokalyx.

I takt med att du fortsätter att äta så mycket socker- och mjölmat och att dricka så mycket söta drycker som de flesta människor i västvärlden nu för tiden gör, så kommer nedbrytningen av din glykokalyx att fortsätta och göra den lägre och glesare. Du kommer att få olika symptom som du inte har en aning om kan bero på skadad glykokalyx exvis fett hår, armsvett, fnasig hud, att du allt oftare somnar framför TVn, att ditt sexliv blivit allt sämre mfl symptom som du tror beror på att du blir äldre.

Tänk på att ålderdom inte är någon sjukdom. Däremot kan det givetvis finnas statistiska samband mellan ålder och sjukdom. Det som du tror orsakas av att du blivit äldre beror istället troligen på att din glykokalyx sakta men säkert blivit glesare och tunnare och fått allt svårare att sköta sin kanske viktigaste uppgift för att du ska kunna bibehålla din hälsa.

Du har kanske hört att blodkärlen blir stelare med åren. Detta orsakas av den mängd (ca 50%) kolhydrater (socker och mjölmat och söta drycker) vi får i oss genom den kost vi har vant oss vid sedan femtio år eller mer. Nästan alla kolhydrater omvandlas till socker innan de kommer in i blodcirkulationen.

Din glykokalyx, dvs det flimmerhår som finns på insidan av alla blodkärl och andra ytor som blodet kommer i kontakt med, skadas av socker. Sakta men säkert blir glykokalyx allt lägre och glesare och tappar sin viktiga förmåga att leverera kväveoxid in till kärlväggens muskelskikt, som tappar sin elasticitet.

Eftersom vår blodpump, hjärtat, pumpar fram blodet stötvis så krävs att artärerna förblir elastiska. Annars kommer inte det syrerika blodet att kunna ta sig ut till och igenom de tunnaste tunna kapillärerna som finns i organ och vävnader och nå fram till exvis huden, ögonen, njurarna, fortplantningsorganen mfl. De eventuella symptom du får är så svaga och utvecklas så sakta att du inte bryr dig om dem. Du tror att det är normalt åldrande, vilket det alltså inte är.

Får du problem med hjärtat så blir läkarnas fokus genast kolesterolet som de menar är för högt och därför fastnar på kärlväggarna. Jag har sökt på orden glykokalyx och kolesterol på Pubmed (arkivet för alla publicerade medicinsk-vetenskapliga artiklar) och inte funnit några belägg för att kolesterol kan fastna på frisk glykokalyx. En frisk glykokalyx är helt enkelt garanten för att ingenting ska fastna på kärlväggarna. Däremot finns massor av observationer om att när glykokalyx är sjuk dvs gles och låg, då kan kolesterol fastna på de under glykokalyx liggande endotelcellerna.

Min slutsats, och jag hoppas också din, är att det gäller att helst sluta med socker- och mjölmat och söta drycker så att din glykokalyx får bästa möjliga förutsättningar att växa sig frisk igen, vilket den så småningom gör. Fett, protein och vatten är livsviktigt att få i sig, men kolhydrater (socker-, mjölmat och söta drycker) är inget som kroppen behöver för att du ska få ett långt och friskt liv.

Kom ihåg att fett ger 20 ggr så mycket energi som socker.

Dagens människa är inte metabolt flexibel

Att vara metabolt flexibel innebär att vår ämnesomsättning, dvs våra celler, utan problem kan växla mellan att använda sig av vilken som helst av matens makronutrienter (fett, protein och kolhydrater) för att producera ATP (adenosintrifosfat) – den form av energi som håller igång vår kropp.

Under människans hundratusentalsåriga utveckling fram till våra dagar var det inte frågan om att välja vad man ville äta utan mer vad man kunde få tag på att äta. Därför vande sig kroppens celler att göra energi (ATP) av vad som stod till buds. Detta skapade en metabol flexibilitet som fungerade hälsomässigt mycket väl fram till a. att vi för drygt 150 år sedan lärde oss att raffinera socker ur sockerrör och sockerbetor och b. att vi fick allt större tillgång på mat och så småningom ett överflöd av konkurrerande fabrikstillverkade och ”förädlade” (läs raffinerade) matvaror inkl drycker – nästan alltid innehållande och smaksatta med socker.

Eftersom media (tidningar, radio och TV) under denna matmarknadsutveckling lärt oss och fortsätter att lära oss att smaken är det som skall leda oss fram till val av mat så har socker, som den smakförstärkare det är, blivit ett dominerande inslag i alla matvaror och drycker. Förutom att socker är gott så driver det vår kropp att tillverka hungerhormonet grelin, som när det når hjärnan talar om för oss att vi är hungriga trots att vi nyligen ätit och får oss snart att äta ännu mer.

Många som försöker minska sitt intag av socker, mjölmat och söta drycker (kolhydrater) finner att det inte är så lätt. Orsaken är att så länge ditt intag av socker, mjölmat och söta drycker är tillräckligt för cellernas produktion av ATP så finner cellerna ingen anledning att använda sig av fett eller protein för sin energiproduktion.

Trots att du försöker minska på ditt matintag så kommer cellerna att fortsätta göra energi av ditt sockerintag (socker och mjölmat). Det är först när cellerna upptäcker att dom inte får något socker som dom inser att nu måste vi börja använda fett eller protein för tillverkningen av energi (ATP).

Hur bra du än tycker att du är när du minskar ditt intag av socker, mjölmat och söta drycker så kommer du inte att gå ner i vikt. Du måste sluta helt med socker, mjölmat och söta drycker för att cellerna ska tvingas börja använda fettet i den överviktiga kroppen till sin energiproduktion.

Gör du detta så kommer du inom några veckor att märka hur din övervikt rasar. När dina fettlager nästan har försvunnit är det viktigt att du börjar äta fett så att cellerna inte börjar använda dina proteiner för sin energiproduktion. Ät några skedar kokosolja varje dag, stek i smör, använd vispgrädde i såser istället för mjöl och häll olivolja på de stora sallader med färska grönsaker som du alltid bör äta åtminstone till dagens huvudmål.

Så småningom när cellerna återupplivat sina urgamla kunskaper att det går lika bra att använda fett till energiproduktionen som det går att använda socker och mjöl, så kan du försiktigt börja äta lite socker- och mjölmat. Men kom ihåg att det är socker, mjölmat och söta drycker som ger signalerna till hjärnan att du är hungrig. Av fett och protein får du inga sådana signaler.

Sköter du detta så kommer du att återupprätta din metabola flexibilitet och må mycket bättre redan inom några veckor. Kom ihåg att kolhydrater (socker och mjöl) inte är livsnödvändigt. Det är däremot fett, protein och vatten.

Lasse Blomdahl

 

 

Lasse Blomdahl

Den oärliga läkemedelsindustrin

Läkemedelsindustrin inser att de många studier, som visar att statiner inte har den mirakeleffekt som industrin påstår, påverkar försäljningen. Då slår man med kraft tillbaka med hjälp av den trovärdiga nyhetsbyrån TT, dess journalist Johan Nilsson och professor Lars Lind, som är engagerad av Astra Zeneca – världens näst största tillverkare av statiner.

I Hallandsposten den 8/1, liksom i SvD, Smålandsposten och många fler dagstidningar, publicerades en helsida, som media borde ha insett är initierad av de läkemedelsföretag som tillverkar statiner. I artikeln drar man sig inte för att påstå ”….om halterna av kolesterol blir för höga kan det tränga in i blodkärlets vägg …..”

Har man studerat hur åderförfettning uppstår, så vet man att friska kolesterolmolekyler inte kan tränga in i en frisk kärlvägg. Däremot, när för högt blodsocker under alltför lång tid a. oxiderat de stora fluffiga kolesterolmolekylerna till små och hårda molekyler och b. skadat kärlväggens skyddande ”ludd”, som kallas glycocalyx – då kan åderförfettningsprocessen börja.

En skadad glycocalyx tappar sin funktion att leverera kväveoxid till kärlväggens muskelskikt varvid denna förlorar sin oerhört viktiga elasticitet. När denna elasticitet minskat och kanske t.o.m. gjort kärlväggen stel så måste hjärtat arbeta allt hårdare för att pumpa fram blod. Då får man högt blodtryck och så småningom kommer det inte fram något blod i de allra minsta blodkärlen.

Statiner räddar inte oss människor från de negativa effekterna av små oxiderade kolesterolmolekyler som fastnar i glycocalyx. Genom att sluta äta godis, socker- och mjölmat och att dricka söta drycker så kommer den skadade glycocalyx så småningom bli frisk igen.

Alla fakta som ligger till grund för ovanstående hittas på PubMed, det offentliga medicinskvetenskapliga arkivet på internet.

Lasse Blomdahl

Hur har du det med din glycocalyx?

Hur har du det med din glycocalyx?

De flesta har ingen aning om vad glycocalyx är för något trots att vi alla måste ha en frisk glycocalyx för att kunna leva ett långt och gott liv.

Glycocalyx är insidan på våra blodkärl. Så här ser en frisk glycocalyx ut:

Glycocalyx frisk

De stora röda rondellerna är röda blodkroppar som tillsammans med exvis blodfetter av hjärtat pumpas genom kärlet. Den där blåa täta ”gräsmattan” är en frisk glycocalyx, som är utsidan på de celler som kallas endotelceller. När glycocalyx är tät och hög som på bilden så är kärlet elastiskt och såväl blodkroppar som fettmolekyler kan ta sig fram utan att fastna när hjärtat pumpar runt blodet i kroppen.

Fram till för några år sedan var man inte medveten om vilka viktiga funktioner glycocalyx har. Under de senaste tio åren har mängder av forskning visat (se Pubmed) hur viktig glycocalyx är för att vi inte ska drabbas av hjärt- och kärlproblem. Den kanske viktigast uppgiften är att se till att kväveoxid (NO) transporteras in till kärlväggens mellanskikt (tunica media) som består av muskelceller. Utan tillräckliga mängder med NO så stelnar tunica media. Blodkärlet klarar då inte av att vidga sig när hjärtat pumpar fram blod – kärlväggens livsviktiga elasticitet har försvunnit mer och mer i takt med att det inte kommer fram tillräckligt med NO till tunica media.

Det är ganska lätt att föreställa sig att ju tunnare blodkärlen är desto större konsekvenser får det att ha stela blodkärl. Tänk själv att det är så tunt att bara en enda röd blodkropp i taget kan passera genom kärlet och detta under förutsättning att blodkärlet har kvar sin elasticitet. Stelnar då blodkärlets tunica media på grund av gles och uttunnad glycocalyx, som inte kan leverera tillräckligt med NO, så kommer inget blod fram i de kärlen och resultatet blir exvis kalla fingrar och tår – till att börja med.

Då ser glycocalyx ut ungefär så här:

Nu ser vi inte längre en tät och hög glycocalyx. Det syns tydligt att den nu är gles och tunn och detta kan vara orsakat av att man under många år låtit maten bestå av alldeles för mycket kolhydrater (socker, mjölmat och söta drycker). Men inte nog med det – vad som också har skett är att de stora fluffiga kolesterolmolekylerna har oxiderat till små och hårda sådana, vilka lätt fastnar i den glesa glycocalyxen och blir säte för fortsatt påbyggnad med allt fler kolesterolmolekyler. Så bildas åderförkalkning eller åderförfettning som det numera kallas.

Det är inte det s.k. dåliga kolesterolet LDL som orsakar åderförfettning och på så vis får kärlväggen att stelna, vilket Hjärt- och Lungfonden fortsätter att hävda i sin informationsskrift om kranskärlssjukdomar. Det är istället sockret i blodet som orsakar problemen genom att oxidera de stora fluffiga kolesterolmolekylerna till små hårda molekyler, som fastnar i den av socker skadade glycocalyxen. Därav följer att denna inte längre kan leverera tillräckliga mängder NO till kärlets muskelskikt (tunica media), som därför tappar sin elasticitet och stelnar.

Nu kommer det positiva – genom att radikat dra ner på sitt intag av kolhydrater (socker, mjölmat och söta drycker) kan man få glycocalyx att åter växa sig hög och tät och på nytt börja leverera norala mängder NO så att kärlen återfår sin elasticitet. Om man ännu inte skaffat sig åderförfettning, sk plack inne i kärlen, kan man få sin kärlkramp att försvinna.

Efter att 2009 ha blivit diagnostiserad med spasmangina (kärlkramp med helt rena kranskärl) och lidit av detta under åtta år, lade jag hösten 2017 om kosten och slutade äta kolhydrater (socker, mjölmat och söta drycker). Arton månader senare, vilket är för sju månader sedan, försvann min spasmangina. Trots att jag försöker ”locka fram” den genom att anstränga mig extra mycket såväl i vardagen med bl.a. dagliga gymnastikpass som när jag kör mitt 75 minuters fysiska träningspass två gånger i veckan, så märker jag inte av några symptom på spasmangina (kärlkramp). Min glycocalyx är alltså tack vare att jag inte ätit kolhydrater på arton månader tät och hög och kan återigen leverera tillräckligt med NO till tunica media i kroppens alla blodkärl, vilka på så vis fått tillbaka sin livsviktiga elasticitet.

Lasse Blomdahl, 80 år

PS All vetenskap som ligger till grund för ovanstående finns att hämta hos Pubmed på nätet. Sök på ordet glycocalyx.

Skillnaden mellan kommunism och antikommunism

Det har på sistone varit ett antal insändare i Hallandsposten om nazismens och kommunismens illgärningar. Det verkar som om just uppmärksamheten för kommunismens illgärningar stört Nils E Eriksson. Den 14/11 försökte han misstänkliggöra kapitalism och antikommunism för att få dessa två ismer att framstå som lika barbariska som nazism och kommunism.

Kapitalism är ingen politisk ideologi, det är ett ekonomiskt system, som också kallas marknadshushållning. Denna har mycket tydligt runtom i världen visat sig vara överlägsen planhushållning om man vill uppnå en positiv ekonomisk utveckling.

Nu över till de politiska ideologierna. Antikommunism är kanske okänd för många. Det finns en grundläggande skillnad mellan kommunism och antikommunism. Kommunism leder till diktatur med planhushållning och antikommunism leder till demokrati med marknads-hushållning.

Om människorna i ett antikommunistiskt land ogillar att de folkvalda makthavarna ex.vis mördar de invånare, som de vill bli av med eller tycker att den ekonomiska utvecklingen står stilla, så kan människorna i fria demokratiska val rösta bort dessa makthavare och välja nya.

Däremot, om människorna i ett kommunistiskt land ogillar att diktatorn mördar sina invånare, som ex.vis skedde i Sovjetunionen, eller tycker att den ekonomiska utvecklingen står stilla, så kan inte människorna göra något åt detta. Ingen vågar öppet säga att de har en annan uppfattning än diktatorn utan att riskera livet. Så fungerar kommunismen i praktiken.

Bara för att Vänsterpartiet Kommunisterna tog bort ordet Kommunisterna ur sitt partinamn, betyder inte detta att inga medlemmar är kommunister. Tro aldrig att kommunism kan vara demokratisk. Tro inte att kommunismen i Sverige har försvunnit bara för att vänsterpartis-terna slutat använda det ordet. Man finner dem i många olika sammanhang under till synes oskyldiga och objektiva namn såsom ”Tillsammansmarschen” och ”Halmstad för alla”.

Lasse Blomdahl

Kolesterol och statiner

Läkemedlen Simvastatin (Zocord), Atorvastatin (Lipitor), Rosuvastatin (Crestor), Pravastatin (Pravachol), Fluvastatin (Lescol) och Lovastatin skrivs sedan många år tillbaka ut för att sänka kolesterolvärdet. Läkemedelstillverkarna lyckades tidigt få så gott som alla läkare att rekommendera sina patienter, med vad de kallade för högt kolesterolvärde, att använda de ovan beskrivna medicinerna. Dessa sades minska risken att drabbas av för tidig död i en hjärt- och eller kärlsjukdom. Och vem vill inte minska risken att drabbas av för tidig död?   Det skrevs t.o.m. in i Socialstyrelsens behandlingsriktlinjer, vilka inte många läkare vågar gå emot, att kolesterolsänkande mediciner skall sättas in på patienter med någon form av hjärt/kärl-sjukdom, ja t.o.m. vid enbart misstanke om sådan.

Hur det kunde bli på det viset? Jo, det var så här det började. En berömd amerikansk vetenskapsman, Ancel Keys, publicerade på 1950-talet en multistudie, vilken visade att blodfettet kolesterol finns i alla åderförkalkningar. Många drog, på grund av det statistiska sambandet mellan kolesterol och åderförkalkning, slutsatsen att kolesterol är själva orsaken till åderförkalkning.

Det har nu gått mer än 50 år sedan han publicerade sin studie, men ännu har ingen kunnat påvisa att kolesterol är själva orsaken till åderförkalkning. Detta visar hur viktigt det är att inte dra långtgående slutsatser av enbart statistiska samband.

Ancel Keys budskap om kolesterol spreds och misstolkades av läkare och allmänhet över hela världen.  Läkemedelsföretagen såg fantastiska möjligheter att utveckla och tillverka mediciner som sänker kolesterolvärdet. De som hos doktorn konstaterades ha högt kolesterolvärde fick utskrivet kolesterolsänkande mediciner och började gärna ta dessa för att minska risken att dö av en hjärt- eller kärlsjukdom.

Efter att flera olika typer av läkemedel lanserats blev det s.k. statiner som erövrade marknaden. Det dröjde inte länge innan statiner blev världens mest sålda läkemedel och vi talar om årliga försäljningsvärden på flera hundra miljarder kronor.

Fler och fler statinpatienter rapporterade att de inte mådde bra av medicinen och fick obehagliga biverkningar såsom muskelsvaghet, muskelvärk, kramper, domnande fingrar och tår, minnesproblem m.m. Patienternas rapportering av biverkningar fick emellertid aldrig det genomslag hos läkarna och läkemedelsmyndigheterna som de borde ha fått. Orsaken till detta var att vad som ansågs vara biverkning styrdes av statintillverkarna. De menade att för att rapporteras som biverkning så skulle ett s.k. levervärde vara minst 10 gånger det normala – inte bara högre än normalvärdet utan 10 gånger så högt! Massor av biverkningar som rapporterats av patienter har därför aldrig kommit in i den ”officiella” biverkningsstatistiken.

Eftersom det i alla officiella handlingar från tillverkarna därför stod att biverkningarna var få och av lindrig art så tvekade inte läkarna att skriva ut statiner i allt större omfattning när kolesterolvärdet hos patienten var ”lite högt”. Läkarna negligerade patienternas klagan om biverkningar eftersom tillverkarna skrev att biverkningarna var få och lindringa och att patienternas levervärden sällan var så höga som 10 gånger det normala levervärdet.

Vad som är normalt kolesterolvärde har aldrig kunnat vetenskapligt fastställas – om det nu finns något som kan kallas för normalt kolesterolvärde. De gränsvärden som tillverkarna av de kolesterolsänkande medicinerna började använda sig av och på så sätt fick att bli vedertaget bland läkare och medicinska myndigheter vilar inte på vetenskap utan på någon slags kompromissuppfattning bland läkare och läkemedelstillverkare. För att få fler patienter som ”kvalificerar sig” för statinbehandling har tillverkarna under senare år försökt få läkare och läkemedelsmyndigheter att enas om att sänka det kolesterolvärde som skall anses vara normalt. Ja, det fanns läkare som skrev ut statiner för att det rent allmänt skulle vara bra att sänka sitt kolesterolvärde även om detta inte var särskilt högt. På så vis ville statintillverkarna öka sin försäljning.

Man kan enkelt uttrycka det som att när ordet kolesterol nämns så tror många än idag att kolesterol är farligt, och särskilt när kolesterolvärdet är vad som läkarna säger ”för högt”.

Nog sänkte statinerna kolesterolvärdena, men till vilken nytta? Enligt reklam för en av de ovan nämnda statinerna så skulle risken att dö för tidigt på grund av hjärt/kärl-sjukdom minskas med 35% om man började använda deras medicin. 35% låter väldigt mycket och lockade givetvis många till att börja använda den medicinen. Vad den vetenskapliga studien visade var att risken att dö inom de närmaste fem åren för en viss grupp av patienter minskade från redan låga 3,4% till 2,2%. Då ser inte vinsten med att ta statiner så imponerande ut – särskilt som statinerna så ofta ger biverkningar som kraftigt sänker livskvaliteten i form av muskelsvaghet, kramper, minnesproblem, domnande fingrar m.m., som gör att man inte längre kan utföra sina dagliga sysslor lika lätt eller i samma takt som tidigare. Fysisk träning blir till en plåga när man tar statiner. Kvaliteten på träningen dalar och om man ändå pinar sig igenom träningen så blir den på en mycket lägre nivå än tidigare.

Att skriva ut statiner till äldre (över 65 år) är direkt felaktigt eftersom inga studier visar att de skulle löpa risk att dö för tidigt om de inte tar statiner. Däremot kan de räkna med samma risk att försämra sin livskvalitet genom muskelsvaghet, kramper, minnesluckor, domnande fingrar m.m.

Vad är det då som gör att statiner kan ge dessa mycket obehagliga och i några fall livshotande biverkningar? Jo, då måste man veta att statiner hämmar leverns produktion av Q10, ett s.k. co-enzym. Co står för att enzymet hjälper till att få i gång en viktig process i cellernas kraftverk, mitokondrierna.

Vad är det då för viktig process som sker i dessa cellernas kraftverk – mitokondrierna? Jo, det är helt enkelt energiproduktion utan vilken vi inte skulle kunna leva ett normalt liv. För att energi skall kunna produceras i mitokondrierna så måste vi äta mat och andas luft. När maten brutits ner och kommit ut i blodet så är det ämnena fett och kolhydrater som är intressanta för energiproduktionen i mitokondrierna. När luften ”brutits ner” så är det syret som i mitokondrierna skall börja producera energi tillsammans med fett och kolhydrater. Det är här co-enzymet Q10 kommer in i bilden. Utan Q10 så blir det ingen energiproduktion. Det är Q10 som får fart på den process som i mitokondrierna skapar energi till cellerna, ex.vis muskelceller – såväl skelettmuskler som hjärtmuskel.

Fett och kolhydrater får vi genom den mat vi äter, syre får vi genom den luft vi andas och Q10 produceras i levern där fett, kolhydrater och syre hämtar det Q10 de behöver för att kunna börja producera energi i cellernas mitokondrier.

Det är bara det att statiner hämmar leverns produktion av Q10 och resultatet blir att fett, kolhydrater och syre inte får med sig den mängd Q10 de behöver för att kunna producera energi i cellernas mitokondrier. Resultatet blir att du kan få ont i musklerna och att du känner dig svagare än tidigare och kan få obehagliga kramper i ex.vis benens muskler. I takt med att vi blir äldre minskar leverns produktion av Q10 vilket förklarar den med åldern minskande muskelstyrkan. Lägger man därtill det faktum att i takt med att vi åldras så minskar levern sin produktion av Q10 så inser man att det inte är klokt att ytterligare minska leverns produktion av Q10 genom att ta statiner. En svensk studie från Linköpings Universitet och Karolinska Institutet visade att risken att drabbas av hjärt/kärl-sjukdom minskar med ca 50% om man regelbundet tar Q10 (tillsammans med selen).

Många tror att det är farligt att äta mat som innehåller kolesterol, ex.vis ägg. Helt fel! I levern sker produktion av kolesterol. Om du äter ägg så minskar levern sin kolesterolproduktion. Om du inte äter någon mat med kolesterol så ökar leverns kolesterolproduktion. Levern har alltså en inbyggd regleringsmekanism så att vi får den kolesterolnivå som passar var och en av oss.

Om man tar statiner så kommer kolesterolvärdet att sjunka under det värde som anses vara normalt. Frågan är då om man kan sänka sitt kolesterolvärde hur mycket som helst. Finns det ingen nedre gräns? För att förstå att det kan få negativa konsekvenser att sänka kolesterolvärdet så måste man veta att kroppen är oerhört beroende av kolesterol. Varje nerv har ett hölje som innehåller kolesterol som skyddar nerven och fungerar som förbindelser mellan nerverna. Om din kolesterolproduktion inte fungerar normalt, ex.vis genom att du tar statiner, så riskerar det skyddande nervhöljet och förbindelserna mellan nerverna att succesivt försvinna, vilket kan ta sin början perifert ex.vis i fingrar eller tår. Det är därför statiner kan ge domnande fingrar och tår. Man skall också betänka att hjärnan till stor del består av kolesterol, varför sänkning av kolesterolinnehållet i blodet skulle kunna tänkas vara orsaken till sviktande minnesfunktion vid användning av statiner.

Efter alla dessa år av succéförsäljning av statiner verkar läkemedelstillverkarna ha börjat inse att framtiden för statiner som kolesterolsänkande mediciner är osäker på grund av den växande kritiken mot kolesterolsänkning som en metod att minska risken att dö för tidigt på grund av hjärt/kärl-sjukdom.

Vad gör då statintillverkarna för att förhindra en nedgång i försäljningen? Jo, de menar att den förhållandevis lilla minskning i för tidig död i hjärt/kärl-sjukdom, som de håller med om att man hittills sett vid användning av statiner, kan bero på att medicinen oftast sätts in på relativt gamla patienter. Därför menar de att man borde prova att sätta in statiner redan i barnaåren för att få bättre resultat. Tro det eller ej men statintillverkare har hos myndigheter i några av USAs delstater begärt att få börja medicinera barn i skolåldern. Avsikten är givetvis att barnen sedan skall fortsätta att ta statiner livet ut och att få statinförsäljningen att mångdubblas.        

I England har man med hälsomyndigheter diskuterat möjligheten att tillsätta statiner i dricksvattnet. Låter kanske otroligt, men är dessvärre sant. Dessutom har statintillverkarnas läkemedelskonsulenter på bred front börjat informera läkarna om att statiner verkar vara inflammationshämmande och att dessa därigenom skulle kunna förhindra att åderförkalkning uppstår. Man försöker också att få in statinerna som inflammationshämmande läkemedel för behandling av reumatologiska sjukdomar.

Statintillverkarna har tydligen insett att man inte längre kan hävda att det är kolesterol som är orsaken till åderförkalkning och för tidig död i hjärt/kärl-sjukdomar. Man försöker nu istället skapa nya patientgrupper för att förhindra en hotande försäljningsnedgång.

Om du som läser detta skulle vilja sluta med statiner så bör du först tala med din läkare. Det är då viktigt att känna till att läkarna är bundna av Socialstyrelsens behandlingsriktlinjer. Dessa säger att kolesterolsänkande medicin skall sättas in om patienten har en konstaterad hjärt/kärl-sjukdom. Om du fått din statin utskriven mot konstaterad hjärt/kärl-sjukdom så kommer läkaren att försöka få dig att byta till ett annat fabrikat av statiner därför att  Socialstyrelsens behandlingsriktlinjer rekommenderar detta. Därför kan du inte vara säker på att få din läkares stöd om du vill sluta med statiner. Räkna alltså inte med att din läkare skall råda dig att sluta ta statiner. Det krävs kunskap och mod för läkare att gå emot Socialstyrelsens behandlingsriktlinjer och råda dig att sluta med statiner.

Kom ihåg

–          att kolesterol inte är farligt!

–          att statiner ofta ger många obehagliga och livskvalitetsnedsättande biverkningar.

 

Lasse Blomdahl